12 Juni
Hej å hå!
Min darling är äntligen hemma från sjukhuset! Även om det blir mer slit för mig så är det iaf underbart att ha honom hemma igen! ♥ Krympling som han är så behöver han hjälp med det mesta. Men han mår betydligt bättre idag än när han kom hem i torsdags. Fram till nu så är det huvet som varit/är värst. Han blir yrslig, kallsvettig, illamående och allmänt svimfärdig. Skönt att det är på väg åt rätt håll så han kan va på benen lite mer. Eller ska jag säga på kryckorna? ;) Vi väntar oxå på att en arbetsterapeut (stavas?) ska höra av sig så vi kan få låna en rullstol. Tråkigt om Christian inte ska kunna ta sig längre än mellan soffan-toan eller soffan-köket. För som sagt så blir han vit som ett lakan och svimfärdig när han står/sitter upp för länge. Och utan rulla så kan han ju inte ta sig ut med andra ord och det kanske blir lite långtråkigt nu när det är sommar.
Det känns nästan som att man är på jobbet ibland. Man servar med mat/dryck, ger han sprutor och tabletter, hjälper till att duscha och ta på kläder o.s.v. Tur att han sköter toalettbesöken själv så man slipper hjälpa till med dom iaf ;)
Och så har vi ju våra 2 små oxå. Och ni som är föräldrar vet ju vad det innebär. Blir lite sjåigt ibland, men allting går om man vill och har rätt inställning. Iaf om ni frågar mig. Jag har provat och ge Nikki mat i flaska ett par ggr och det går kanonbra! Skönt att det funkar så kan Crille avlasta lite på det viset iaf och jag kan ägna mer tid åt att aktivera Joline. Man får se det från den ljusa sidan så ordnar det sig alltid :)
Idag vankas det kalas på Bönhusberget. Den här gången är det lillasyster Angelica som fyller 17! Vart fan tar åren vägen kan man ju undra??! Jag känner mig inte en dag äldre än 18 så det måste vara alla andra som växer om mig, eller? ;P
Nej, nu måste jag nog ta och göra lite nytta så det inte blir tajkon här sen när Nikki vaknar och vill ha mat igen. På återseende!
