Johanna Heinola

Joline är fortfarande bara ledsen när jag lämnar henne på dagis. Det här med inskolning på dagis blev mkt jobbigare än jag väntat mig! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att hon skulle gråta efter mig, mer eller mindre hela tiden, från kl 8.30 till 10.30. Men det vänder väl, det måste det ju göra?!?! Hur som helst. Imorgon ska jag lämna henne direkt vid dörren och så ska hon få vara med och äta mat för första gången. Förhoppningsvis så går det kanske bättre när jag går ifrån henne på en gång. Man kan ju alltid hoppas!

Nikkibus är sjuk. Hon har 39,4 i feber och alvedon har inte hjälpt ett endaste dugg hittills. Pratade med BVC och jag skulle prova ge henne alvedon igen, och om det fortfarande inte hjälper så får vi nog göra ett besök hos farbror Doktorn. Alltså.. Jag har aldrig varit med om att alvedon inte hjälper. Alltså inte det minsta, nada, noll förändring! Hon är helt loj och är bara ledsen. Sover emellanåt och sen blir hon ledsen. Vi kan ju inte går runt och bära på henne hela tiden heller för då blir hon ju varm av oss. Och som läget är just nu får hon inte ens ha kläder!

Ibland vill man faan bara lägga sig ner och bölgrina! Tänk att man kan känna sig så otillräcklig som mamma. Kunde ja så skulle ja trolla. Joline skulle vara jätteglad på dagis och Nikki skulle vara frisk som en nötkärna. Men det kan väl inte alltid bara gå bra heller. Så det är ju bara att bita ihop och gilla läget. Göra det bästa av situationen helt enkelt!